Karta

fredag 7 januari 2011

Two sides of a story

Just nu ligger jag på vårt rum. Mitt och Eriks, och 4 killar från Sydney. De sover, jag och Erik har varit uppe sen halv 7. Jag är sjuk, så sjuk. Än så länge är AC:n på så då passar det bra att ligga här inne och slappa.

Förut satt vi på ett torg här utanför och åt frukost på en bänk. Allt är så vackert här, vackert på ett annorlunda sätt. Det är smutsigt, men alla färger och underbara människor gör Colombia till den vackraste platsen jag varit på.  Men bakom detta vackra och trevliga gömmer sig tragik, trasiga människor och en otrolig fattigdom. Det är inget man måste se om man inte tittar noga. För de platser vi hittills varit på skyddas av en otroligt stor mängd poliser, de står i varenda gatuhörn. Dels som skydd, men också för att sopa undan spåren av den fattigdom och desperation som finns i varenda hörn, på varenda gata, på varje torg.
Detta blev tydligt imorse, det ligger en liten kille i ett hörn av torget vi sitter på, han kanske var 7 år. Han var så otroligt mager och utmärglad. Han sover. På gatan.
Jag tänker att jag borde göra något, borde, det där ordet som så många gånger finns i ens huvud. Det ligger en kyrka på torget, en nunna går förbi pojken utan att ens blinka. Det kommer två poliser gående, jag tänker att de borde göra något. Det gör de. De sparkar på pojken och ber han försvinna. Jag brister ut i gråt. Erik ger pojken pengar och han springer iväg.

Då inser jag, att vad som än händer i mitt liv. Kan ingenting bli värre eller mer tragiskt än den där lilla pojkens öde.

4 kommentarer:

  1. Fy jag mår illa !Jag började gråta sen blev jag arg!Vi har det så jävla bra!ändå klagar vi!Fy på oss! MEN vad kan man göra? Men jag hoppas ni har det bra.Ni skall njuta nu elände finns ju men jag förstår att ni bryr er.PUSS PUSS ha det nu jätte bra mams

    SvaraRadera
  2. Det är lika hemskt varje gång man ser det. När man har varit ute och rest och sett hur man har det i andra länder förstår man hur bra vi har det i Sverige. Har ni det bra annars förutom sådana tråkigheter?

    SvaraRadera
  3. Ja verkligen hemskt!!

    Jag fick en lite todo lista av Erik på facebook ska försöka ta reda på de sakerna ;) men jag vet inte vad hotellet i Taganga heter och kan nog inte ta reda på det heller, men gå ner på stranden och titta vet jag ;) den är inte så lång om jag kommer ihåg rätt.

    Kramar Cicci

    SvaraRadera
  4. Då vet jag lite mer :)

    Vi åkte Jeep över gränsen till Chile från Bolivia, vägarna är inte så bra tror inte ens att det går bussar, till Arica. Om jag kommer ihåg rätt åkte vi därifrån med buss till Iquique och därifrån 24-timmars buss till Santiago.

    Staden vi utgick ifrån för att göra Saltöknen heter Tupiza, men man kan också utgå ifrån Uyuni men läs i Lonely planet vilket som blir bäst för er, och hör efter hur ni ska ta er ifrån staden sedan vidare mot Chile så kankse ni kan undvika omvägen. (men inte om ni missar något på salt-turen, tycke jag..)

    Hästturen börjar i Tupiza (99% säker, titta i Lonely Planet) och det är där ni kan köpa Jumbovinet :)

    Hostelet i Rio de Janeiro heter Hostel Copa Praia och ligger på Tenete Marones de Gusmo 85. Lär er namnet på tvärgatan bredvid för det visade sig att ingen taxichaufför visste varken vart hostelet eller gatan ligger..

    Tror det var allt :)

    Allt är bra här hemma. Tenta på fredag sedan är jag fri som en fågel :) Kram Cicci

    SvaraRadera