Vi har haft två fantastiskt härliga dagar på Playa Blanca, det kommer bilder och mer om det sen. Först måste jag berätta om vår helt fruktansvärda färd därifrån.
Egentligen skulle vi åka speedboat därifrån in till Cartagena igen, men eftersom vi inte sett båten på morgonen blev vi osäkra på om den verkligen skulle komma så mannen som hyrde ut tältet till oss sa att han kunde fixa skjuts till oss. Det skulle ta lite längre tid, men till ett ok pris.
Klockan 3 kommer båten, som är bra mycket mindre än den vi åkte ut med. Det är ganska blåsigt och vågigt redan inne på stranden, det skall tilläggas att jag inte är jätte förtjust i vatten, om det inte är bada vid en strand.
Iaf, Erik försäkrar mig om att båten är säker, vi lastar på vår packning och i denna lilla båt sitter vi, 7 andra personer plus de 2 som har båten. Packningen läggs längst fram i båten, vi sitter längst bak.
Istället för att åka inomskärs kör vi ut på öppet hav, det är meterhöga vågor och paniken kommer till mig, än så länge är Erik lugn. Men då kör båten in till en ny ö och hämtar upp ytterligare 6 personer, vi är nu 17 personer med packning i denna lilla båt. Det blåser ännu mer och båten är så fullpackad att jag tror den skall sjunka, Erik försöker få dem att vända båten och släppa av oss men de vägrar.
I denna stund är jag helt övertygad om att jag skall dö, på riktigt. Vatten åker in i båten, vågorna slår på oss och man ser paniken i folks ögon. Jag gråter och skriker om vartannat. För Erik kändes det hela lite mindre dramatiskt, han är lite mer logisk än jag och förstod att vi skulle kunna simma iland, och att dö skulle vi inte göra. Kanske förlora vår packning men inte mer än så.
Till råga på allt tar bensinen slut i båten, vi är ute på öppet hav, stora vågor, vatten i hela båten och bensinen tar slut. Nu var jag helt säker på att jag skulle dö.
Men bensinen kommer till vår räddning, vi kommer iland och vi överlevde. Vilket var det viktiga, men all vår packning är nerdränkt i saltvatten. Pass, kamera och dator klarade sig. Men allt annat, genomdränkt. Så gårdagen spenderades till att tvätta allt, kläder, väskor, skor.....
Well, vi lever, det är det viktigaste.
//Maria
Lärde ni er något av detta!Sitter här och får magsår!Döden i vitögat ja minst sagt!Stackars Erik han hade ju blivit dränkt om ni hade hamnat i vattnet!Av dig Maria din syster vet. PUSS PUSS
SvaraRaderaMaria, det är väligt snällt av dig att försöka få Erik att verka något så när manlig genom attskriva att det var du som var rädd. Om man skriver om ditt brev som det skall vara och byter ut Erik mot maria och tvärt om så har vi sanningen:)
SvaraRaderaerik har varit med om en liknande tur i grebbestad med mig och richard, då va inte erik lika lugn! erik kan berätta för dig om den turen ahahhahahaha
SvaraRaderaHan påstår att på den resan höll han verkligen på att dö...på RIKTIGT!av kyla....och mumlar något om en seglarjacka som någon vägrade låna ut :)
SvaraRaderaVi som känner Erik vet alla att vågorna var 2 cm höga, det var inte saltvatten över alla kläder utan en öl som gått sönder i väskan och att det var Maria som fick trösta honnom för att ölen hade gått sönder.
SvaraRaderahahaha! Jens, du roar mig kungligt! :)Maria
SvaraRadera